Syresättning i hjärnan kan förutsäga dödlighet vid hjärtsvikt

En ny svensk studie visar att låg syresättning i hjärnans vävnad i vila är kopplad till högre risk för dödlighet hos patienter med hjärtsvikt. Resultaten, som presenterades i ett pressmeddelande från Hjärt‑Lungfonden, pekar mot att mätning av cerebral tissue oxygen saturation (SctO₂) med nära‑infraröd spektroskopi (NIRS) kan bli en framtida, icke‑invasiv riskmarkör.

Studien i korthet

• Antal deltagare: 102 patienter med hjärtsvikt, medelålder 70,2 ± 12,4 år.
• Mätmetod: SctO₂ mätt i vila med nära‑infraröd spektroskopi (sensor mot pannan).
• Uppföljning: i genomsnitt drygt två år.
• Utfall: 31 av 102 patienter (30,4 %) avled under uppföljningen; 63 (61,8 %) återinlades.

Viktigaste resultaten

• Högre SctO₂ associerades med lägre total dödlighet (HR 0,86; 95 % CI 0,77–0,95; p=0,002).
• SctO₂ visade inget signifikant samband med risken för första återinläggning (HR 0,96; 95 % CI 0,90–1,02; p=0,162).
• Patienter som rapporterade låg fysisk aktivitet (≤1 timme ansträngande aktivitet per vecka) hade signifikant lägre SctO₂ (β -1,56; 95 % CI -3,07 till -0,05; p=0,043).

Tolkning och nästa steg

Professor Martin Magnusson vid Lunds universitet kommenterar i pressmeddelandet att hjärnans syresättning i vila kan spegla sjukdomens svårighetsgrad och långsiktig prognos. Hjärt‑Lungfondens generalsekreterare Kristina Sparreljung betonar behovet av bättre riskbedömning vid hjärtsvikt och ser värde i en enkel, icke‑invasiv metod.

Forskarna skriver att fynden behöver valideras i större patientgrupper och att det bör undersökas om fysisk träning som höjer SctO₂ också leder till klinisk förbättring.

Vad betyder det för invånare i Hässleholm?

Resultaten är relevanta för personer i Hässleholm med hjärtsvikt och för lokala vårdgivare. En enkel, icke‑invasiv metod för att identifiera patienter med högre risk skulle kunna förbättra uppföljning och riktade insatser lokalt, om resultaten bekräftas i större studier.